Upp och ner...

Så känns livet just nu. Skiljas eller ej är den stora frågan just nu. Mår inget vidare men det får gå. Finns ingen att prata med och ingen att gråta hos. Bara jag och mina tankar. Just nu önskar jag att skilsmässan skulle gått igenom förra gången... Det känns som om vi bara förlängt lidandet. Älskar vi verkligen varandra nu mera eller är det bara bekvämt och av gammal vana som vi håller ihop. Inte sjutton kan det va för barnens skull när de blir drabbade av dåligt humör och tristess. Vill bara lägga mig ner och somna för gott. Är det meningen att man bara ska vara förälder. Vad händer när barnen är vuxna och flyttar. Vad är jag då? Inget? Upphör jag att existera då? Orken till att kämpa mer är så gott som borta nu. Jag tänker mer och mer på hur mitt liv kunde varit. Om jag aldrig gått i skola i skåne. Skulle jag sluppit våldtäkten då? Skulle jag aldrig träffat mannen jag flyttade ihop med som ansåg att eftersom bara jag var hemma dagtid så behövde vi inte ha någon mat hemma. Eller som inte lät mig hälsa på ens min familj... Hade jag haft jobb nu istället och kanske mått bättre? Äsch ingen ide att ens tänka på det. Vad kan jag ändra på nu? Jag kommer nog aldrig kunna arbeta. Jag känner ingen speciell tillit till andra människor. Är jag värdelös då?

Jag lever!

Jag är fortfarande vid liv men det är väl nätt och jämnt. Foglossningen gör mig väldigt sur och vresig. Den som inte vill bli drabbad gör bäst i att hålla sig på avstånd! Livet rullar på och jag längtar bort. Lite lugn och ro för mig själv skulle vara som att vinna på lotto men det lär ju inte ske...

Farväl!

Japp nu är det dags att ta farväl av er trogna läsare. Ja det där var ironi. Imorgon bär det av till nordligare breddgrader. Där blir jag kvar ända tills på söndag. På måndag far jag iväg igen och denna gång går resan söderut. Ullared är målet. Där har jag förhoppningar om att göra många härliga fynd. Alla ni shoppinggalna där ute: ge sjutton i mina fynd! För att ni inte ska sörja ihjäl er där ute så ska jag trösta er med att jag förmodligen inte glömmer bort bloggen. Jag sa förmodligen, så inga bitska inlägg om att jag försvunnit och övergett er alla! Pussar och kramar till er alla så hör jag jag av mig när jag är hemma igen.

En seg tillvaro!

Att tiden kan gå så långsamt som den gör nu utan att stanna är väl ett under. Den sadistiska människa som kom på att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge har nog aldrig väntat på något alls. Hopps personen fick ligga länge och vänta innan den dog. Ja jag är på dåligt humör. Gillar inte värme helt enkelt. Mitt drömland är fortfarande Irland. Precis perfekt klimat för mig. Tänk att få skaffa sig ett eget litet hus där med asfalterad trädgård och putsad fasad. Varför inte ett hus målat i någon stark härlig färg. Drömutsikten vore väl spraymålade får ute vid havet där palmerna står och vajar för vinden.

Svullna ben

Sommarvärme och graviditet hör inte ihop! Känns inte direkt sexigt att visa upp ballongben, men inte kan man svettas bort i långbyxor heller. Tänk vilken chock folk ska få i Borås idag när jag kommer dit och flashar mina vita ballongben! :) Någon som vill skänka bort ett parasoll till en kvinna i nöd?

Vem har sagt att inte gud har humor? Först försökte han frysa oss som torskar och nu försöker han koka oss levande. Haha

Enkel Broccoligratäng

"Gott som tillbehör till allt stekt kött, korv, färsrätter, rökt skinka...









INGREDIENSER:
4 personer

cirka 5 - 6 hg broccolibuketter

OSTSÅS:
2 msk smör
3 msk vetemjöl
4 dl gräddmjölk
½ tsk salt
1 kryddmått peppar
1 äggula
4 msk grädde
2 dl riven ost, t ex Herrgård

GÖR SÅ HÄR:
1. Fryst broccoli kokas enligt anvisning på paketet.
2. Låt den rinna av och lägg den i en smord form med höga kanter,
3. Fräs smör och mjöl i en kastrull
4. Späd under vispning med gräddmjölken,
5. Smaka av med salt och peppar.
6. Rör ut äggulan med lite grädde och vispa ner i såsen.
7. Tillsätt osten och låt den smälta ner utan att koka såsen.
8. Häll såsen över broccolin, sätt formen på gallret i ugnen och gratinera i 225° ugnsvärme ca 10 minuter eller tills ostsåsen fått fin färg."

Den här gjorde jag idag. Så himla gott! Stora dottern höll med och tog om(!). Funderar på vad som ska lagas imorgon. Kan knappt äta kött just nu för jag är inget fan av illamående. Det får heller icke vara för fett eller sött. Börjar bli svårt att hitta nya rätter att laga. Jag gillar ju variation på maten. I januari lär jag väl trycka i mig kilovis med kött. Inga cravings so far, bara avsmak för kött och fett. Konstigt att vikten är konstant, borde väl börjat rasa i vikt vid det här laget...